Om du läst mina tidigare texter vet du att jag gillar att ifrågasätta allmänt accepterade “sanningar”, så jag tänkte ta ett varv till kring det här med det kunskapsinnehåll som lärs ut och som det är menat att eleverna ska ta till sig: 

• Det går inte att veta vilken kunskap dagens barn kommer att behöva i framtiden.
• Vi kan inte bara utgå ifrån att det som lärs ut är det som kommer att behövas.
• “Du måste kunna detta när du blir stor” är ingen bra svar för barn som behöver känna relevans här och nu för att känna sig motiverade. 
• “Du måste kunna detta när du blir stor” är inget bra argument eftersom svaret lätt kan vara “Ja men då kan jag lära mig det då när jag behöver det”. 
• “Du måste kunna detta när du blir stor” är oftast helt osant. Så sa lärarna när jag gick i skolan med, och vet ni vad: det stämde inte alls! Mycket av det jag lärde mig har jag aldrig haft nytta av.
• Och nu kommer kanske det värsta: det mesta vi lär oss i skolan kommer vi faktiskt inte alls ihåg som vuxna. Och då faller ju all den här argumentationen. 

Testa själv följande experiment så får du se: 

Gå igenom de olika skolämnena ett i taget: biologi, historia, samhällskunskap, kemi, fysik, hemkunskap osv. 

Vad exakt minns du av varje ämne?

Om du är som de flesta vuxna minns du väldigt lite.  

Och detta är den blinda fläcken. Vi TROR att innehållet är det viktiga, för det har vi alltid fått höra. Men egentligen borde innehållet faktiskt inte ens stå i fokus, utan sammanhanget. För det är det vi lär oss av så mycket mer än av innehållet. 

När sammanhanget premierar resultat och straffar misslyckande, kommer vi inte att stimuleras till inlärning utan till tävling, konkurrens, rädsla för att misslyckas, fusk och mycket mer. 

Man behöver inte vara Einstein för att begripa att det inte främjar inlärning särskilt bra alls. Och ändå fortsätter skolan på samma vis utan att det ifrågasätts hur pass funktionellt dess sammanhang egentligen är.  

Men vilket slags sammanhang skulle då stimulera inlärning?

En miljö som inte bara stimulerar nyfikenhet, kreativitet, upptäckarglädje och initiativ, utan dessutom har vuxna som är autentiska förebilder för problemlösning, konflikthantering och empatisk kommunikation, blir det ett roligt och tryggt ställe för alla att vara på. Kan man dessutom ta fokus från resultathets och istället för att se misstag som något negativt se dem som en naturlig del av inlärningsprocessen, kickar inlärning igång på ett oanat kreativt sätt. 

Men sammanhanget måste komma först. Svensk skola har rätt mycket att jobba på ur det perspektivet.