Rebecka Koritz intervjuas av Thrive Nordics
Rebecka växte upp i montessoripedagogikens frihetstänkande system, och krockade med det konventionella skolsystemet när hon började i högstadiet. Trots det (eller kanske just därför) valde hon så småningom att utbilda sig till lärare med målet att göra en skillnad. Hon blev dock inte långvarig inom den svenska skolan.
2003 flyttade Rebecka till Mexiko, och har sedan dess fortbildat kring 300 mexikanska lärare på alla nivåer (förskola, låg-, mellan- och högstadiet, gymnasiet och universitetet); startat två waldorfinitiativ; och öppnat Explora ALC, Mexikos första Agile Learning Centersom bygger helt på självstyrd inlärning. Hon har en unik och gedigen bakgrund inom alternativpedagogik, och anses vara en av Latinamerikas främsta experter på självstyrd inlärning.
THRIVE Nordics: Jag fick höra talas om dig via en artikel du publicerade på din hemsida: “How Sweden is Failing Its Children” – på din webbhttps://enskolafranscratch.com/how-sweden-is-failing-its-children/. Jag visste omedelbart att jag behövde kontakta dig för att jag kände att du slagit huvudet på spiken. Kan du berätta lite om din motivation bakom att skriva och dela den här artikeln.
Rebecka: Jag blev inbjuden av redaktören på The Atrium, Euro Home Eds onlinemagasin, att skriva en artikel om Sverige och hemskolning. Eftersom hemskolning, liksom alla övriga alternativa inlärningsformer är olagliga i Sverige, ställer det till problem för alla de tusentals barn för vilka skolan inte fungerar. Alltför många blir “hemmasittare”, och en majoritet av dessa har någon form av diagnos. På grund av bristen på inlärningsalternativ och en skolplikt som lägger ansvaret på barnen att befinna sig i skolan oavsett hur de mår, istället för på Staten att erbjuda alternativ som fungerar bättre för dem, berövas dessa barn rätten till en inlärningssituation som är anpassad efter deras individuella behov. Som visionär pedagog med en gedigen erfarenhet av väldigt alternativa skolformer, vet jag att det inte alls behöver se ut på detta viset, och att om Sverige bara öppnade upp för en ökad möjlighet för ökad olikhet så skulle vi kunna finna fantastiska inlärningslösningar för alla barn, istället för att som nu, låta så många av dem slås ut redan i unga år.
Jag säger absolut inte att hemskolning skulle vara lösningen för alla. Däremot skolformer som är helt anpassade efter barnens behov, och som tillåter pedagogisk mångfald och fritt lärande under samtyckesprincipen. Då måste vi se över LGR-11, samt även faktiskt den bisarra lag som tvingar barn att befinna sig på ett ställe de inte mår bra av att vara.
THRIVE Nordics: Vad motiverade dig att skriva En Skola från scratch och hur har responsen varit?
Rebecka: Idén till boken fick jag för tio år sedan, när jag precis hade startat och börjat driva min första alternativa skola i södra Mexiko där jag bor. Det var i mångt och mycket, en väldigt omvälvande upplevelse med ett ganska surrealistiskt och samtidigt spännande utvecklingsförlopp. Jag konfronterades ständigt med vuxnas, i mitt tycke, snäva inställning till barn, skola och inlärning. Det gjorde att jag tvingades att bli ännu tydligare i hur jag pratade om skola, inlärning och barns utveckling och behov. Den kombinationen av mina yttre upplevelser samt inre resonemang, ville jag sätta på pränt och 2016 publicerades boken En skola från scratch. Utan ett seriöst förlag med tillkommande marknadsföring, är boken idag fortfarande rätt okänd men jag blir då och då kontaktad av folk som läst den och kommit till nya insikter. Bästa betyget fick jag av pedagogen och författaren John Steinberg som anser att både innehållet och resonemangen i allra högsta grad har relevans för skolfrågor i dagens Sverige.
THRIVE Nordics: I en av dina artiklar skriver du “Enligt min mening sviker den svenska staten barnen genom att beröva dem rätten till alternativa vägar till lärande.” Du nämnde vikten av pedagogisk mångfald, och medan vårt fokus främst är på barn med speciella behov är frågan om tillgång till pedagogisk mångfald viktig i samhället. Kan du dela fler observationer om förändringen av pedagogisk mångfald i Sverige.
Rebecka: Efter att ha arbetat med och fått tillfälle att observera en stor mängd barn från 2 till 18, både med och utan diagnos, kan jag se att de flesta utvecklas mer och lär sig bättre när de får tillgång till stimulerande miljöer där deras naturliga nyfikenhet, upptäckarglädje och utforskarlust får ett naturligt utlopp och kan tillfredsställas. Jag ser att alla barn föds med den konfigurationen: att utforska, experimentera och följa din egen inre drivkraft att lösa de problem och anta de utmaningar som uppstår på vägen. Och det är där den riktiga inlärningen sker.
I den typen av miljöer, där barn själva får styra över sin tid och sina aktiviteter, och vi vuxna finns till som stöd och trygghet, utvecklas barn på ett helt otroligt sätt, som jag aldrig kunnat observera i en konventionell skola. Oavsett personlighet eller diagnos, har barnen möjlighet att lyssna på sig själva och göra det som känns bra, vilket gör att de lär sig att respektera både sig själva och sina behov, samt andras. De barn som har diagnoser, fungerar oftast friktionsfritt i dessa miljöer. Behöver de lugn och ro kan de söka upp det. Vill de fokusera intensivt på samma sak i tre månader i följd får de göra det, och utvecklar spetskompetens i väldigt tidig ålder.
Jag har kommit att tro, att diagnoserna inte spelar så stor roll i dessa tillåtande miljöer där barnen lär sig att styra över sina liv, och att de i skolan snarare blommar upp och blir till enorma hinder som inte bara kräver resurser som inte finns utan som också tvingar in barnen i en form som inte alls passar dem. Och plötsligt står vi nu där med tusentals barn som är hemmasittare, berövade på alla möjligheter till en hälsosam barndom och inlärningsalternativ där de skulle frodas och utvecklas på sina egna villkor.
THRIVE Nordics: Angående “skolplikt” skriver du att “Barn ska inte ha plikten att lära sig, de ska ha rätt att lära sig på sätt som fungerar för dem.” Som ni vet upplever många familjer i Sverige med barn med särskilda behov en kris med tillgång till utbildning och rätt att lära sig. Detta språk med “plikt” är särskilt problematiskt när vi tänker på hur många barn som lider inom det nuvarande systemet. Kan du berätta mer om dina observationer om denna inställningsförändring och språk till “plikt”?
Rebecka: Jag tror att en stor del av problemet handlar om att våra barn inte får vara barn i det här sammanhanget. Barn ska enligt min åsikt bara ha rättigheter, inte ansvar. Och vi vuxna borde alltid stå på deras sida, och ta ansvaret för att deras rättigheter efterlevs. Som det är nu, faller ansvaret, i form av skolplikten, helt på barnen: små människor som inte ens har rösträtt och som alltsomoftast inte blir lyssnade på. De måste befinna sig i skolan, oavsett hur de mår och oavsett om de lär sig något.
Jag anser att det är staten och skolorna som borde vara ansvariga för att se till att skapa inlärningsmiljöer där ALLA barn kan trivas, blomstrar, utvecklas och lära sig. Och det görs inte genom en skola som inte kan anpassas efter individen. Inte heller lyckas det genom det skoltvång som skolplikten innebär.
Politikerna talar om att skolplikten är en rätt. Men det stämmer inte alls. Det är ett orwellianskt sätt att vrida till det och få någonting hemskt att låta som något bra. Vi kan jämföra med rösträtten: är du svensk medborgare och över 18 år, har du rätt att rösta. Men du får också låta bli om du så önskar. Hellre än skolplikt, skulle jag vilja att vi i Sverige införde lärorätt. Det skulle betyda att alla barn har rätten att lära sig och att utbilda sig, och då måste vi vuxna, som delar av samhället, tillsammans med staten, utveckla så många fler vägar och möjligheter för att kunna tillgodose den rätten. Som det är nu, med skolplikten, “räcker” det med att barnen befinner sig fysiskt i skolan. Om de lär sig något där eller ej, tycks irrelevant. Staten, skolverket och skolorna går fria, medan barnen får ta konsekvenserna.
THRIVE Nordics: Om du hade möjlighet att hjälpa till med ett landsomfattande ingripande i ombyggnad av skolsystemet, vad skulle du göra?
Rebecka: Det första jag skulle göra vore att slopa skolplikten och ersätta den med lärorätten. Sedan skulle jag se till att vi skapade en helt ny lärarutbildning där fokus vore att lära ut hur man skapar trygga miljöer för barn, där autentiska relationer med barnets behov i centrum är utgångspunkten. Lågaffektivt bemötande och empatiskt kommunikation (giraffspråket, eller non-violent communication som det kallas på engelska). Jag skulle se till att vi uppdaterade kurslitteraturen och införde Ivan Illich, John Taylor Gatto, John Holt och Peter Gray som obligatorium. Jag skulle också sluta fokusera på de studier som studerat inlärning i klassrumsmiljö och istället koncentrerade oss på hur det ser ut när barn lär sig naturligt och fritt. Annars är det ju som att studera valar i fångenskap istället för ute i havet, vilket ju ger en helt skev bild av hur det egentligen förhåller sig.
Jag skulle släppa idén på storskaligheten och de gigantiska “kunskapsfabriker” som vi idag har, och istället satsa på närmiljön och småskaligheten: små skolor med max hundra barn. I de miljöerna lär de vuxna känna barnen, har koll på hur de alla mår och kan betydligt lättare skapa trygghet för var och en. Ett tryggt barn mår bra, och ett barn som mår bra lär sig så mycket lättare och så mycket mer.
Jag ser framför mig skolor som bygger på pedagogisk mångfald och fritt lärande under samtyckesprincipen. Skolor som ser helt annorlunda ut än dagens kolosser. Skolor där åldersblandning är legio, och där det istället för klassrum snarare är olika miljöer att utforska, och verkstäder. Skolor där barnen känner att det de gör är meningsfullt i nuet, och inte bara i framtiden. Skolor dit barnen vill gå, därför att det är roligt att vara där, de inte bara trivs utan lär sig och utvecklas massor. Skolor där det är okej att stanna hemma en dag om man är trött. Skolor där man litar på att barnen lär sig allt de behöver när de är redo för det.
Det finns redan alternativa skolor som fungerar på detta sätt. De går under samlingsnamnet demokratiska skolor, som t.ex Sudbury schools, Summerhill eller Agile Learning Centers.
THRIVE Nordics: Det finns en verklig känsla av brådska för familjer i Sverige som för närvarande är i systemet och upplever bristande tillgång till en utbildning som fungerar. Har du några råd eller visdomsord för hur de kan ta sig igenom de aktuella utmaningarna?
Rebecka: När en skola inte kan anpassa sig efter barnets behov innebär det ett svek. Jag tror att det viktigaste är att stå upp för våra barn, och inte utsätta dem för ett andra svek. För om vi som föräldrar ställer oss på skolans sida istället för på vårt barns, och försöker tala gott om skolan, hur viktig den är för framtiden mm., ja då sviker även vi barnet. Plötsligt står barnet ensamt, utan någon form av vuxentrygghet alls. Vi får bara inte underskatta hur viktiga vi är för våra barns välbefinnande. Ett barn som inte vill vara i skolan, oavsett anledning, måste vi ta på allvar och stötta. Det är vårt jobb som föräldrar. Att lyssna på barnet, försöka förstå dess behov och kunna hjälpa att tillgodose de behoven. Det får helt motsatt effekt att försöka pressa in barnet i en mall som helt uppenbarligen inte passar, bara för att vi tror att det måste vara så och av rädsla för hur det då kommer att gå i framtiden. Alltså, antingen får barnets behov styra, eller så styr de vuxnas behov. Jag vet precis hur det går när vi sätter våra vuxenbehov först: det är barnen som stryker på foten.
Jag förstår att många vuxna har både ångest och panik. Vi har alla blivit itutade hur viktigt det är med betyg, och att utan betyg kommer våra barn inte att ha en framtid. Jag förstår det. Men jag vet också att det inte stämmer helt. Samhället håller på att förändras i rask takt, och det finns många olika vägar att gå för att både bilda sig och skapa jobb åt sig själv. I ett progressivt land som Sverige, som har stora resurser i jämförelse med många andra länder, borde Staten ta sitt ansvar och erbjuda en räcka olika inlärnings och utbildningsmodeller så att alla barns behov kan tillgodoses.
Jag tror att det är viktigt att inte hänga upp sig på att barnen måste gå i skolan, om skolan inte erbjuder en trygg och hälsosam miljö för barnen. Det går att lära sig så mycket utanför skolans väggar, och ja, det kräver att man som förälder ställer om sitt liv men så många föräldrar tvingas redan göra det. Då tänker jag att man faktiskt kan göra det hela vägen ut, och se till att det i hemmet och i vardagen finns möjlighet att göra sådant som barnet är intresserat av och finner intressant och stimulerande.
Det är för mig det bästa sättet att hjälpa ett barn som redan är hemmasittare. Låta ditt barn läka från sina skolskador, och komma igen på sina egna villkor.
THRIVE Nordics: Under sommaren 2020 skapade du en mycket rik serie av innehåll, intervjuer och media. Kan du berätta mer om denna produktiva säsong med innehållsskapande, vad ditt fokus var och några av dina reflektioner från de många samtalen.
Rebecka: Jag hade hållit på att skapa videor med innehåll på svenska i över ett år, bland annat en riktad direkt till Sveriges nuvarande utbildningsminister Anna Ekström (som hon aldrig svarat på). “Skolplikten ruckar vi inte på” är hela tiden parollen från politikernas håll, oavsett hur många barn det är som lider av psykisk ohälsa och som blir bestulna både på sin barndom och faktiskt också sin framtid.
Jag vet ju att jag inte är den enda som vill ha till en förändring, och tänkte att jag ville ge gräsrötterna möjligheten att komma till tals och få dela sin syn på skolan. Utgångspunkten var å ena sidan att kunna tala om det vi uppfattar inte fungerar och varför, men å den andra vara lösningsorienterade så att det inte blev en samtalsserie på temat gnäll.
Jag är djupt rörd av engagemanget, kunskapen, insikterna och visionerna som dessa helt vanliga människor besitter. Vi talar allt från föräldrar, lärare, vikarier, skolpsykologer med flera, som alla ser samma sak fast från olika perspektiv: skolan måste förändras och det NU. Konsekvenserna både på individ-, familje- och samhällsnivå kommer annars att bli katastrofala.
Den här intervjun publicerades ursprungligen på www.thrivenordics.org/a-w-2020/autumn-winter-2020/