När man startar en skola i Mexiko, finns det en mängd olika aspekter man kan fundera kring. Det är ju så att man faktiskt börjar påverka andra mäniskors liv.

Först och främst barnens väl. Det är så självklart eftersom det liksom är hela poängen.

Men sedan märker man att även familjerna börjar påverkas. När barnen mår bra och föräldrarna ser hur fint de utvecklas, skapas en öppenhet för att ta in ny information och tänka om. Och plötsligt utmanas gamla mentala paradigmer: det behöver inte se ut som det alltid sett ut. Det kan finnas vägar som fungerar bättre.

Men det som jag kanske är mest stolt över att ha varit en bidragande faktor till, är vad som kan hända när en outbildad kvinna får möjlighet att utvecklas i en helt ny riktning.

Det är sju år sedan jag träffade och anställde Lucy, en 32-årig tjej som inte gått gymnasiet. Jag valde henne eftersom hon i intervjun sa att hon ville ha ett jobb där hon fick ta initiativ och ansvar – rätt ovanligt här i Mexiko.

Under de tre år som jag handledde och coachade henne dagligen, gick Lucy från att vara lärarassistent till att bli ensam ansvarig och huvudlärare för gruppen barn på min första skola. Fem år i rad fundraisade jag pengar så att vi kunde skicka henne till waldorflärarutbildningen i Cuernavaca. Nu är hon delstaten Oaxacas enda certifierade waldorflärare och i processen att inom två år kunna ta över tjänsten som rektor för hela skolan.

Lucy har under dessa sju år förvandlats från en rätt undergiven person till att helt ta kontrollen över sitt liv. Hon har inte bara lyckats professionellt. Hon har även lyckats med något mycket få kvinnor klarar här borta: att bryta upp från ett destruktivt förhållande, flytta från byn till stan och helt omvandla sitt liv.

Och nu håller hela hennes by på att påverkas i en ny riktning, helt enkelt därför att Lucy strålar och lyser som den lyckade och lyckliga person hon nu är. Unga kvinnor börjar ta efter henne, och hon gör allt hon kan för att stötta dem och visa att man inte behöver lära sig att laga mat och sköta ett hem för att serva en man, utan helt enkelt för att kunna leva sitt eget liv.

Det hade aldrig föresvävat mig att detta skulle kunna ske. Jag har liksom mest varit glad över att kunnat bidra till att Lucy nått dit hon är idag. Inte kunde jag tänka mig att ett litet samhälle skulle kunna påverkas positivt av det.

Att få se hur Lucy gått från grön till knallmogen, är en ynnest i sig. Att inse att hennes personliga utveckling påverkat en by, är något oerhört.