“Hur ska vi få tillbaka hemmasittarna till skolan?

barns psykiska ohälsa

Med jämna mellanrum kommer temat hemmasittarproblematiken upp i media. Det är inte så konstigt.

Ingen vet riktigt säkert, men mellan tjugo till sjuttiotusen barn har vad som kallas “problematisk skolfrånvaro” i vårt land idag. Låt det sjunka in. Mellan 20.000 till 70.000 barn i Sverige. (Källa: Prestationsprinsens rapport Skolans tomma stolar)

Det är en enorm mängd barn för vilka skolan inte fungerar. 

Frågan jag ser cirkulera både i media och på sociala media i de Facebook-grupper för föräldrar till hemmasittare som jag är med i, är: Hur får vi tillbaka barnen till skolan?

Jag tänker att perspektivet är helt snett, och undrar varför vi inte frågar oss hur vi kan få våra barn att läka?

Om en människa inte mår bra, lider av depression, panikångest och utmattning, bör man väl ändå först diskutera vad vi kan göra för att få den människan att läka? Hur får vi hen att må bättre? 

Gällde det en vuxen människa, skulle hen bli sjukskriven för att få vila, kunna få möjligheter till rehabilitering, terapi för att återhämta sig, och så småningom, när hen mår bättre, få arbetsträning. 

Resurserna är enorma och existerar. 

Men när det gäller barn och unga är inte det frågan som ställs, utan helt krasst “Hur ska vi få tillbakak hen till skolan?” 

För i Sverige har vi skolplikt och den plikten är viktigare än barns psykiska hälsa och generalla välbefinnande.

Jag funderar över hur det blev så här? Hur kommer det sig att vi har den här uppdelningen mellan myndiga och omyndiga personer? 

Varför är vuxnas välmående viktigare än våra barns? Varför finns det både förståelse och resurer och tid att få läka och bli frisk för vuxna, men inte för barn?

Hur kommer det sig att skolplikten prioriteras före barns mående? Ett barn som är utbränt behöver tid till vila, kravlöshet och enbart omtanke och kärlek. Precis som vi vuxna.

En person som inte mår bra, kan inte lära sig särskilt mycket. Det gäller både barn som vuxna. Ändå ser vi helt annorlunda på barn som kraschar i skolan, än på vuxna som kraschar i jobbet. 

Jag kallar det adultism, och undrar vad du tänker om det här?

Jag delar med mig länken till podden Fria Barns avsnitt om Livet för föräldrar till hemmasittare. Lyssna, tänk efter, och fråga dig om det är rimligt att vi fortsätter tvinga iväg barn till skolan när de inte mår bra?

Och är du en av alla dessa tusentals föräldrar som undrar hur du kan hjälpa ditt barn till läkning, finns kursen Från skolskadad till hel igen. Den börjar i augusti. Du får gärna kontakta mig om du har frågor kring den.