Det är inte så lätt att ta steget från vårt skolprogrammerade tankesätt till att börja tänka i diametralt motsatt riktning. Jag stöter ofta på frågan från föräldrar som oroar sig för att deras barn dels kommer att anklaga dem i framtiden för att inte ha gett dem en ”riktig” utbildning, men också dels för vilka konsekvenserna kommer att bli när barnen sedan är vuxna: ”Hur ska de kunna klara sig i samhället om de aldrig gått i skolan?”

När du går från skola till ”oskola”, innebär det att du påbörjar ett mentalt och kulturellt paradigmskifte: du avskolar dig själv (deschooling på engelska). Du har insett att skolan som sådan inte längre fungerar. Du har kanske också insett att det du själv lärde dig i skolan inte är kunskaper som du använder dig av i livet. Du ifrågasätter förmodligen varför vissa människor (vuxna) är bättre rustade att bestämma åt andra (barn) vilka kunskaper som behövs i livet. Och med största sannolikhet bär du fortfarande på en mängd programmeringar som du måste göra upp med, innan du fullt ut kan ta steget och göra det oerhörda: släppa kontrollen över ditt barn och börja lita på att hen är mer än kapabel att själv bestämma hur hen vill ha sitt liv.

Vad innebär det egentligen att oskola sitt barn?

Jo, det innebär att observera ditt barn och lyssna på hens behov. Och det kan vara väldigt läskigt, särskilt när ditt barn vill något som du av någon anledning inte tycker är bra. Du som förälder måste lära dig att kliva ur vägen, och vara redo att ge ditt barn ett maximalt stöd samtidigt som det innebär ett minimum av interferens.

Om ditt barn oskolas, och säger att hen vill pröva att gå i skolan, ja men, då får väl hen  pröva då! Det spelar ingen roll om du är emot det. Principerna för unschooling (oskolning) är ju att du som förälder ska stötta ditt barns intressen och behov. Vill hen gå i skolan är det bara att bita i det sura äpplet! Jag känner oskolade barn som fått pröva och som absolut inte vill tillbaka till skolan igen. Och jag känner barn (faktiskt hittills bara ett!) som valt att stanna i skolan.

Grejen är: det är inte upp till dig att fatta beslut åt ditt barn. Ditt barn måste få friheten och möjligheten att fatta sina egna beslut – oavsett vad du tycker om dem. Och här krockar gamla programmeringar med nya paradigm.

Det är nämligen den totala motsatsen mot hur de flesta uppfostrar sina barn. Och det går rakt mot vad som görs inom skolan.

Det finns alltid andra alternativa vägar att gå!

Vi lever i ett samhälle där skolan är obligatorisk. Det gör att det ser ut som att det bara finns en enda väg att gå, och en enda väg som är den rätta. Jag får den frågan ibland angående min son: ”Vad ska det bli av honom om han inte tar studenten och läser vidare på universitet?” Vad de som frågar missar, är att det faktiskt finns massor med alternativ för en person som vill skaffa sig en formell utbildning. Inte bara i Sverige, utan naturligtvis också i andra länder.

Om min son vill, kan han validera både låg- mellan-, och högstadiestudier här i Mexiko. Eller så flyttar han till Sverige och går på Komvux. Eller gör högskoleprovet. Eller går på folkhögskola. Eller så gör han inget av det, därför att han har lärt sig att han har förmågan att skapa sitt liv precis som han vill.

I början undrade jag också hur i hela friden det skulle gå. Tills jag kom på att jag inte behöver oroa mig för det. Det är ju inte mitt liv. Det är min sons liv och det är hans val. Om han så småningom väljer att validera sina studier, kan han göra det. Och vill han ha mitt stöd och min hjälp, är det självklart att han får det. Men jag behöver inte oroa mig. Jag ser ju hur kapabel han är som tolvåring! Det är klart att han kan lyckas med precis det han vill och föresätter sig när han är vuxen.

Världen förändras och det gör jobben med.

Den värld vi lever i förändras i rasande fart. Man behöver till exempel inte längre ett kontor. Man kan arbeta precis varifrån man vill. Och möjligheterna till försörjning har ökat enormt – iallafall för dem som är kreativa, innovativa, initiativtagande, ansvarsfulla och kan tänka kritiskt. Det är förmågor man faktiskt inte utvecklar i skolan. Däremot är det grunden för vad ett oskolat barn lär sig.

Vi måste inse att det inte längre är kunskaper per se som värdesätts. Kunskaper kan man nämligen ta till sig när man behöver det. Det företag vill ha är precis allt sådant som oskolade barn lär sig – just för att de hela tiden får ta egna initiativ, fatta beslut, utvärdera konskevenserna av de besluten, göra fel, lära sig att fatta klokare beslut och ta ansvar för följderna av sina initiativ. Det gör att de är mycket mer kapabla än vanliga skolbarn, som redan från tidigt ålder har lärt sig att bara göra det en vuxen ber dem om.

Så oavsett om ditt oskolade barn väljer att vara anställd, egen företagare eller frilans, kommer hen inte bara att ha utvecklat de förmågor som behövs. Hen kommer också att ha kapaciteten att förändras och utvecklas på vägen. För det gör alla kreativa människor.

Det är aldrig för sent att lära sig!

Det är viktigt att minnas att det vi inte kan, kan vi lära oss när vi vill och/eller behöver det. Det är liksom aldrig ”för sent”. Vi människor är naturliga inlärare. Vi lär oss under resans gång. Tänk på allt du lärt dig som vuxen, på din fritid eller i ditt jobb. Sådant som du inte fick eller kunde lära dig i skolan, eller sådant som du kanske inte var intresserad av när du var yngre. Det är ofta enorma mängder hos nästan vilken vuxen som helst.

Personligen har jag definitivt lärt mig allt det jag velat när jag verkligen har behövt det eller har varit nyfiken och intresserad. Det tycks inte finnas någon ände på det. Jag fortsätter av bara farten. Och av allt det jag arbetar med idag, är det faktiskt ingenting som jag har lärt mig i skolan. Om vi rannsakar oss själva, märker vi rätt snabbt att nej, vi använder inte aktivt dagligen det vi en gång lärde oss i skolan. Ändå är det så svårt att släppa taget om de där gamla programmeringarna som säger att barn måste gå i skolan och att betyg är viktiga.

Som oskolande förälder är ditt jobb att skapa de bästa förutsättningarna för att ditt barn ska kunna fatta sina egna beslut och ta de initiativ hen vill. Du får inte stå i vägen för ditt barns inlärning, och det gör du om du försöker ta kontrollen över vad ditt barn lär sig, samt hur, var och när.

Att släppa kontrollen och börja lita på att hen kan, är något av det svåraste som finns. Men det är definitivt den vackraste gåvan du någonsin kan ge ditt barn.