Teo brukar få de mest intressanta och lite halvgalna infall. Det gäller att hänga med i svängarna och haka på i mån av kapacitet!

Han hade länge tjatat om att han ville laga fisk ute i naturen. (Detta med primitive technology-videor på youtube alltså…)

Helst av allt ville han förstås fånga fisken själv, men där tog det stopp eftersom ingen av oss vet vad för fisk det finns i floderna här, var eller hur de i sådana fall skulle fångas.

Så det fick bli en kompromiss: jag köpte fisken och alla de andra ingredienserna han ville ha. Så packade vi. Teo var noga med att ta med sig bananblad att lägga fisken i, knivar, skärbrädor, vitlök, salt mm. Och så drog vi iväg.

När vi kom fram till floden var det bara att sätta igång att samla ved. Teo har blivit en mästare på att få igång en eld, så jag rände runt och letade pinnar och grenar i olika storlekar medan han byggde upp sin lilla härd.

Sedan skulle fisken förberedas. Teo ville ha hjälp med förberedelserna, men där tog det stopp för mig. Att sitta obekvämt på en klippa och försöka skära grönsaker och krossa vitlök fick mig på dåligt humör.

Så jag sa att jag inte tyckte att det var kul, att detta var hans påfund och han fick ta hand om det själv. Jag kunde ha koll på elden. Det gick han med på.

Resultatet: en helt otroligt god fisklunch ute i det fria!

Teo fick sin dröm uppfylld, och min roll var att stötta med det jag kunde och ville, och sätta en gräns när jag behövde det.

Ett praktexempel på hur man kan stötta sitt barns fria lärande!