Min son Teo är 19 år. Han har inte gått i skola sedan han fyllde 10.

Men, hur utvecklas ett barn som inte går samma väg som alla andra?
Kan han “lyckas” i livet?
Och, är jag som mamma orolig?

Många frågor – och inga enkla svar.

Men jag tänker att vi kan börja i en ände:

Hur utvecklas ett barn som går sin egen väg?

Ett barn som inte går i skolan, men får rätt stöd, utvecklas i sin egen takt och på sina egna villkor.

Det låter kanske självklart, men det innebär att det inte finns ett enkelt svar på hur utvecklingen ser ut. Vi människor är unika. Vi lär oss gå, prata, cykla och simma vid olika åldrar – och samma sak gäller allt annat i livet.

Att se min son utvecklas utan yttre press har varit och är fortfarande en ren fröjd.

Han är extremt påläst och kunnig inom en mängd olika ämnen. Hans nyfikenhet och lust att lära går inte att stoppa, och hans kritiska tänkande är ofta bättre utvecklat än hos många vuxna jag möter.

Samtidigt är han helt ointresserad av att gå på universitet. Han är allergisk mot tanken att någon annan ska bestämma vad han måste lära sig.

Betyder det att han saknar självdisciplin? Inte alls. Teo har visat gång på gång att han kan ta sig igenom svåra utmaningar – men hans drivkraft kommer inifrån, inte från yttre press. Det kallar jag äkta självdisciplin.

Vi är fler som ser samma sak

Det jag ser hos min son känner många andra föräldrar igen.

Barn som får rätt stöd från sina föräldrar läker från sina skolskador och börjar utforska det de själva finner mest intressant.

När vi föräldrar lär oss att förstå och känna igen hur lärande kan se ut utanför skolans ramar, märker vi också vilken fantastisk utveckling som sker – oavsett vilket ämne eller tema barnen fördjupar sig i.

Våra barn bygger sina egna vägar

Nej, vi vet inte exakt hur vägen framåt ser ut. Den är inte utstakad och rak som för andra. Men våra barn bygger sina egna vägar, steg för steg.

Vårt jobb som föräldrar är att lita på att de klarar det – och att finnas där, redo att stötta när de behöver oss.

Det är självklart att våra barn har en framtid.

Vårt största jobb är att våga tro på det.

Det är inte lätt när vi blivit itutade att “utan skola, ingen framtid”.

Men det är en myt vi behöver släppa.

Behöver du hjälp att möta din oro?

1. Hur ser du på ditt barns lärande och utveckling utanför skolans ramar?
2. Vilka tankar eller rädslor om framtiden har du som känns svåra att släppa? Hur skulle det kännas att utmana dem?

Om du kämpar med oro eller negativa tankar om ditt barns framtid är du inte ensam. Jag finns här när du är redo att ta det första steget mot mer tillit och mindre stress.