-“Men, kan vi inte bara fatta ett snabbt beslut?”, sa Teos pappa Alberto till mig när vi sågs i lördags.

-“Nej, det kan vi inte”, svarade jag, “för det handlar inte om beslutet i sig. Det handlar om vår relation till Teo. Och om samtycke och medbestämmande.”

-“GAAAH!”, sa han, “Jag behöver en snabb lösning!”.

-“Det ska du självklart få”, sa jag. “Vad sägs om att vi tar ett familjemöte i eftermiddag?”

Så det hade vi!

Alberto delade med sig av det han ville ha en lösning på: -“Det funkar inte för mig att ha familjemiddagarna på tisdagarna. Ni har kickboxning då och är vrålhungriga precis efter det, så ni vill äta jättetidigt. Men jag äter lunch sent och är inte alls hungrig så tidigt. Det gör att jag känner mid pressad och stressad.

-“Nu fattar jag plötsligt varför våra familjemiddagar blivit så urvattnade på sista tiden”, sa jag och medgav att jag både känt mig irriterad, besviken, frustrerad, ledsen och konfunderad kring det temat.

-“Jag har märkt det”, sa Alberto. “Det var inte meningen. Förlåt!”

Sedan övergick vi till att prata om att vi alla känner ett behov av att ha ett lugn och ett flyt kring vår samvaro, där vi kan umgås, ha kul ihop och känna att vi har kontakt med varann, och att det ju är därför vi har familjemiddagar en gång i veckan.

Det här samtalet ledde till en väldigt stark känsla av samhörighet hos oss alla, och stor motivationen för att fatta ett nytt beslut kring vilken dag som passar bäst:

-“Vi kan väl testa onsdagarna?”, sa Alberto. Teo och jag höll med.

-“Hur vore det om vi checkade in med varann på tisdagarna för att se vad för mat vi ska laga?” undrade Teo. “Det blir så stressigt annars och vi blir lätt sura på varann då. Dessutom behöver jag en påminnelse så att jag får tid för att förbereda mig mentalt.”

Det som hade kunnat bli ett snabbt beslut fattat av två vuxna, blev istället två beslut fattade av hela familjen. Och egentligen är beslutet inte det viktiga alls i den här processen som kallas Change-up och är ett av de agila verktyg vi använder i Agile Learning Centers och Communities.

Det viktiga är samtycket, medbestämmandet, empatin som uppstår och därmed också relationsbyggandet.

Det kanske verkar som onödigt mycket snack? Det kan kännas så i början. Formatet är obekant för de flesta, och många förstår först inte värdet av att prata igenom saker på det här viset. Faktum är att ju större förståelse och empati vi utvecklar för andra, desto smidigare går det att fatta beslut som fungerar för alla.

Både på kort och lång sikt förebygger det här redskapet konflikt eftersom det skapar empati, medkänsla, delaktighet och trygghet i gruppen.

Vi samskapar helt enkelt en helt annan slags kultur än den gängse rådande i samhället, och bygger upp förmågan att lösa problem ihop samtidigt som vi stärker varandra som individer och som grupp. I centrum står relationerna istället för effektivitet och produktivitet.

Tänk om skolan kunde fungera så?