Jag vill dela med mig lite av hur det är att ha en snart 17-årig son som sedan han var tio år inte gått i skolan.

Det händer mycket på 7 år, och det är omöjligt att berätta om allt min son Teo gör och allt han lär sig. Men jag tänkte att jag kan berätta om en röd tråd som funnits i hans liv under en längre period: vikingar och runor.

Teo blev först intresserad av vikingar när vi besökte Sverige när han var 11. Vi var i Gamla Uppsala, och han fick klä ut sig till en. Självklart blev han jättepepp på vikingar av det!

När han var 13 var vi tillbaka i Sverige, och då fick han upp ögonen för runstenar. Märkliga tecken inhuggna i granitblock… Teo älskar mysterier och här började en passion som hittills bara djupnat, år för år.

Tre år senare har Teo lärt sig så mycket om runor att jag baxnar. Jag, som själv läste bland annat Nordiska Språk och runologi på universitetet, har aldrig kunnat ens hälften av det han kan.

Det inkluderar: fornnordiska, fornsvenska, hur de skandinaviska språken har utvecklats, fonetik, lingvistik, syntax, grammatik, Skandinavisk historia, mytologi och så mycket mer.

Värt att veta: även om jag delar en del av Teos passion och intresse, så har jag aldrig försökt lära honom något av det här. Jag minns inte mycket, kan för lite och min roll har mera varit: -“Kolla, en runsten!” Och sen har han tagit fart av sig själv.

Den här typen av djupgående intresse kan bara uppstå av en stark inre motivation. Jag menar: min tonåring kan läsa runskrift som är 1000 år gammal och behjälpligt förstå vad texten handlar om. Försök själv så får du se hur svårt det är!

Så, när folk undrar om jag inte är orolig för om Teo verkligen lär sig det han behöver, blir jag ofta full i skratt! Nej, jag är inte orolig! Har du någonsin sett ett skolbarn så här passionerad kring vad hen måste lära sig i skolan?

– Ja men, vad ska han bli när han blir stor?

Inte vet jag! Men hur kan jag oroa mig för det är jag ser hur oerhört målmedveten, fokuserad och kapabel han är?

Att se honom växa och utveckla sina intressen (och detta är alltså bara ett av många!) är nog det mest fascinerande jag varit med om i mitt liv.

Både kunskapsintaget samt initiativförmågan och allt annat han lär sig på kuppen, är saker han aldrig någonsin skulle kunnat få från skolan.

Om du också har barn, snälla jämför dem inte med Teo. Teo har fått utveckla de färdigheter som krävs för att nå den här nivån under sju års tid. Barn bosatta i Sverige har dessvärre inte den möjligheten, men oj, vad jag önskar att den fanns även för dem.

PS. Minns att ALLA barn är olika. Teo är bara ETT exempel på ett fritt lärande barn.