-Jag har så mycket jag måste göra, jag vet inte om jag orkar!

Så här låter det ofta hemma hos oss. Det är Teo som gör upp planer om vad han vill göra, och sedan blir lite överväldigad. 

Många vuxna ifrågasätter om barn är kapabla att skapa en egen struktur och vara disciplinerade utan att det är vi vuxna som bestämmer det åt dem. 

Det bygger på en kombination av okunskap och brist på erfarenhet hur det ser ut för barn som fått styra helt fritt över sitt eget lärande. 

Barn som går i skolan vill bara vara fria och inte ha ett enda måste hängande över sig.

Barn som är fria, skapar egen struktur och sätter upp egna mål – på ett vis som passar var och en (vilket också kan innebära att de t.ex. ber en vuxen om att påminna dem eller hjälpa till med sånt som är svårt).

Jag frågade Teo vad det var han måste göra, och på det svarade han: 

-Duscha, borsta tänderna och bädda sängen.
-Omorganisera några av mina fonetiktabeller.
-Bygga klart flöjten.
-Få fram mer information om västerbottniskans ursprung.
– Lära mig mer om hur man gör choklad från grunden.
(-och sen var det några saker till som jag inte minns!)

–Men jag känner bara för att göra ingenting alls! sa han sen. 

Det finns ingen som tvingar Teo att göra någonting. Han hjälper till med mat och disk för att vi har pratat om att jag behöver hjälp, och han ställer gärna upp på det. Ibland ber han om sällskap eftersom han tycker att det är vanvettigt tråkigt att diska.

-Gör vad du känner för, svarar jag. Gör det som känns bäst!

Varpå Teo går och sätter sig vid datorn och fixar med sina fonetiktabeller. 

Impulsen att göra saker som känns meningsfulla och vettiga, kommer helt från honom själv. Liksom det gör för de flesta barn som fått förmånen att vara fria. Barn VILL göra saker som har mening och relevans för dem. Skolan erbjuder dem inte den möjligheten.  

Vi vuxna underskattar barns förmågor, och vi har rent generellt väldigt lite förståelse för hur drivna de blir när vi släpper kontrollen. 

När vi gör det, och börjar jobba med vår egen oro, våra fördomar, rädslor och istället för att kontrollera våra barn börjar bygga tillit till dem – då får de möjlighet att utveckla alla de förmågor de behöver i livet. 

Om ditt barn går i skolan och du önskar att du skulle kunna låta hen oskola, börja med att observera dig själv. När tar du över ditt barns liv? Var ärlig. Våga ifrågasätta dina tankar. Och börja ge tillbaka makten över ditt barns liv till ditt barn.

Du kan göra det stegvis, lite i taget. Det är en process, precis som lärande eller livet själv.