Det kan inte vara så att barn ska behöva anpassa sig till ett system. Systemet borde vara byggt på ett sätt som gör att det kan anpassas efter varje barn. Och det kan inte vara så att enbart en väg är “rätt”. Det måste få finnas andra vägar som fungerar bättre för varje individ.

I min sons fall, valde jag att lita på det som jag kommit att kalla hans inre konfigurering. Den där unika kombinationen av personlighet, talanger och läggning åt särskilda intressen som vi alla föds med. Jag valde att lita på att om min son fick tid att läka, skulle han lite i taget utvecklas på det sätt som var rätt för honom och lära det som han behöver i livet, helt i sin egen takt.

Det betydde inte att jag försummade honom. Jag ställde om mitt liv helt för att finnas till hands för honom, lyssna på och lära känna honom som han är, stötta honom i hans utveckling. Men det fanns, och finns fortfarande inga tvång eller krav i vår relation.

Sex år senare har Teo utvecklat sin sociala förmåga något oerhört, och “beter sig som folk” för att han förstår varför och att det fungerar bättre. Och han lär sig allt han vill och behöver i en extremt hög fart, vilket har lett till en specialisering av det han är mest intresserad av i en väldigt ung ålder, samt en allmänbildning få tonåringar kan stoltsera med.

För att du ska förstå vad jag menar med inre konfigurering, tar jag följande exempel:

Teo växte upp tvåspråkig i ett hem där pappan talade spanska och mamman svenska. Han hörde också mycket engelska. När han var nyss två år fyllda, sa han:

-” Mamma, jag vill ha det där.”

-”Vadå?” undrade jag och såg mig omkring.

-”Det där!” upprepade han.

-”Ja men VAD?” svarade jag för jag såg ingenting relevant.

-”Det där som du pratar!” sa min väldigt lilla unge.

-”Menar du engelska?” sa jag, varpå Teo lös upp som en sol.

-”JA! Engelska!”

Och så började jag lära honom engelska. Tre månader senare kom en fransk vän förbi. När Teo hörde mig prata franska för första gången vände han sig om och frågade:

-”Vad är det där?”

-”Det är franska”, svarade jag.

-”Jag vill ha det med”, sa Teo.

Han hade överhuvudtaget inga problem att bolla fyra språk som en riktig praktjonglör. Det var jag som inte klarade av att lära honom alla, så franskan föll bort efter ett halvår.

Tretton år senare är Teos vardag fylld av lingvistik, fonetik, olika alfabeten och en mängd exotiska språk. Samt fullt med andra kunskaper, för kunskap kommer aldrig separat frånskilt annat, utan en sak leder till en annan (språk för vidare till kultur, historia, geografi, samhälle, feminism, maktstrukturer, politik och så vidare i all oändlighet).

Det är det jag menar med inre konfigurering.

Jag har valt att lita på mitt barn och hans konfigurering hela vägen ut. Jag inser att det låter väldigt extremt i svenska öron, men det fungerar för oss. ​

Och ja, jag är helt säker att det fungerar för en majoritet av alla barn. Varför? Därför att jag ser det varje dag i de familjer som satsat på fritt lärande, och jag har följt mååånga sådana under många års tid. Men det kräver stor kunskap om hur inlärning sker naturligt och hur man stöttar utan att styra.

Och nej, du kan inte låta ditt barn lära sig fritt inom Sveriges gränser, men du kan ändå lära dig det du behöver för att utveckla den där tilliten till ditt barns konfigurering, så att du kan stötta ditt barn på hens villkor.

Tänk om vårt skolsystem stöttade och anpassades till varje barns individuella konfigurering. Då skulle vi ha betydligt färre skolskadade barn än vad vi har idag.

Om ditt barn är skolskadat kan det vara bra att veta att det går att läka, skolplikten till trots. Vill du veta mer och är nyfiken på kursen “Från skolskadad till hel igen”, hör av dig så bokar vi in ett skypesamtal! Mer info i länken!