Teo, 15 år, är född och uppvuxen i Mexiko. I december 2015 bestämde vi tillsammans att han skulle få slippa skolan, den där skolan som jag grundat åt honom men som inte alls fungerade för honom.

Varför? Därför att waldorfinspirationen till trots, var det som att han inte riktigt rymdes i formatet. Det var för lite frihet med för få möjligheter till fritt skapande och initiativtagande, och för mycket auktoritarism. Lärarna kände sig pressade av de väldigt ambitiösa och svårtolkade kursplanerna, och det resulterade i att de tog ut sin frustration på barnen.

Den sista terminen grät han varje morgon och varje kväll. “- Mamma, varför måste barn gå i skolan?”, frågade han konstant.

Och jag kände mig som en skitmorsa. För att jag inte lyckats bättre med skolprojektet. För att jag inte lyssnade på honom och tog honom ur det system som fick honom att må så dåligt, eftersom jag fortfarande kände ett alltför stort ansvar gentemot skolprojektet och alla de andra familjerna.

Men så i december 2015 fick jag allstå nog. Och Teo och jag slog in på de fria lärandets väg.

Fritt lärande i praktiken

Teo har alltså i snart sex års tid inte gått i skola, utan har sedan dess fått all tid i världen att fokusera på sådant som intresserar honom.

Han har en stor kunskapsaptit, vilket är väldigt vanligt hos barn och unga som själva styr över sin egen inlärning. Nu är det snart två år som han bland annat fokuserat på runor, alfabet, fonetik, lingvistik och etymologi.

Bland annat, säger jag, för det är verkligen bara en del av all kunskap som mitt barn suger i sig. I födelsedagspresent fick Teo boken Vikingarnas språk. Det är en bok för “vuxna”, som jag tror att få vuxna ens skulle orka ta sig igenom, än mindre förstå vad den handlar om.

Fornnordisk grammatik? Kasus? Pronomen? Vokalskiften? Japp. Allt det slukar Teo, och PÅ SVENSKA – utan att någonsin ha bott i Sverige.

Fokus på relationen och nära anknytning

Jag är ensamstående mamma och står själv för försörjningen. Nej, jag kan inte ha ett vanligt jobb utan frilansar sedan många år tillbaka. Det innebär att jag själv bestämmer över min tid, för jag vill ju kunna finnas till för mitt barn.

Inte för att Teo behöver hjälp med sitt lärande. Det fixar han på egen hand, självstyrd som han är, men för att en relationsskapande nära anknytning är grunden i oskolarfamiljers liv. Därför har jag velat skapa möjligheter till närhet och djupa samtal med mitt barn. Jag utvärderar inte vad han lärt sig och vad han kan, för det ser jag inget värde i. Men jag märker hela tiden via våra samtal och gemensamma reflektioner var han befinner sig i sin process.

Det våra samtal rör sig kring just nu? Transitiva verb. Den imperfekta aspekten av verbet “somna”. Ursprunget av ordet björn och bear (färgen “brun” som var ordet man använder för djuret så att björnen inte skulle känna sig kallad att dyka upp). Det koolaste kasuset (kanske lokativ). Skiftet som uppstod för länge sedan som gör att det heter “worm” och Woden på engelska, men “orm” och Oden på svenska.

Helt normala samtalsämnen i vår lilla familj.

Inlärningens relevans i nuet

När andra vuxna säger att barn inte skulle lära sig vissa saker om de inte tvingades till det, vill jag protestera. Teo lär sig fonetik, grammatik, etymologi och lingvistik för att han är en språknörd. Andra ungar skulle nog inte kunna bry sig mindre, men jag tror inte heller att de kommer att behöva det i sina liv. Och skulle de komma att behöva det, är det aldrig försent att lära sig det. Teo däremot, behöver det redan nu. Oavsett hur hans framtid ser ut.

Relevansen i nutiden, inte enbart för framtiden, är en stor del av grundtanken i fritt lärande. Jag fattar att det krockar med skoltvång och en “jämlik” skola (läs: en skola där alla måste lära sig EXAKT samma saker, oavsett intresse, talang osv.).

Note bene: jag är självklart för att alla barn ska ha rätt till den utbildning de vill ha och behöver. Däremot är jag inte lika övertygad att det ens är önskvärt att alla ska lära sig exakt samma sak. Varför ska de det? Vem har rätt att bestämma innehållet på den kunskapen, och vad uppnår man med en extrem likriktning och brist på möjligheter till mångfald? Svårigheter att tänka kritiskt, skulle jag vilja hävda.

Vikten av reflektion

En annan dag, kom temat häxbränningar upp på tapeten. Teo har redan en bra historisk och kulturell förståelse över det patriarkala samhället. Varför? Därför att han är intresserad av social rättvisa rent generellt, men ville veta mer om bakgrunden till häxbränningarna, när de började och varför.

Han har oerhört svårt för maktobalanser och förtryck, men det här ämnet provocerar honom särskilt mycket. (Han inser kanske att hans egen mamma skulle ha varit en av de första på bålet!)

Det visade sig att han var upprörd över att det finns personer som hävdar att häxbränningarna aldrig skett, och undrar – med rätta – vad behov folk har för att förneka historiska fakta. Det samtalet förde oss onekligen in på förintelseförnekare och folk som tror att jorden är platt. Det hela utmynnade i mycket humor eftersom det var månförmörkelse samma morgon, och Teo försökte föreställa sig hur “flat earthers” skulle förklara det

Ett sådant här vardagligt samtal visar lite på både bredden och djupet av våra samtal, och att barn som inte går i skolan inte nödvändigtvis riskerar att gå miste om en bred allmänbildning.

Tvärtom skulle jag vilja hävda att Teo har betydligt större allmänbildning än de flesta andra tonåringar jag känner. Det är en naturlig konsekvens av att ha fått utforska intressen fritt styrd av den egna nyfikenheten och inre motivationen.

Engagemang och nyfikenhet

Ja, fritt lärande och självstyrd inlärning kräver att man som förälder är engagerad, nyfiken på och insatt i vad ens barn håller på med och vad hen tycker om. Men nej, det kräver inte att man ska kunna allt som ens barn intresserar sig för, därför att det lär man sig tillsammans på vägen. Inte heller är det nödvändigt att vara välbärgad, bara att man prioriterar annorlunda.

Eftersom jag är nyfiken på hur Teo, som upplevt både skola och oskola ser på saker, har vi den senaste tiden samtalat ingående om hur det kommer sig att så många svenskar verkar bekymrade av fritt lärande och de konsekvenser det skulle ha för vårt samhälle om fler barn och unga fick möjlighet att själva designa sin egen utbildning.

Teo har svårt att begripa problematiken. Han märker ju själv hur mycket han kan och lär sig varje dag. Jag har förklarat att det är vanligt att många anser att vi har skolplikt för att kunna hjälpa barn som far illa i hemmet så att de kan få en fristad i skolan.

Teo tycker att det argumentet inte håller. Han menar att skolan nödvändigtvis inte alls är bra på att fånga upp de barn som behöver det, och säger att INGA barn borde fara illa, men att det måste kunna lösas på andra sätt eftersom det är ett samhällsproblem, och ergo (han använde faktiskt det ordet – för dig som inte vet: “alltså” på latin) inte borde vara skolans utan samhällets jobb att lösa.

Han undrar dessutom hur barn som mobbas i skolan (c:a 60.000 i Sverige) skyddas av skolplikten, och hur hemmasittare, varav många har självmordstankar, mår bra av skolplikten?

Jag undrar ju samma sak, och vi enas om att det måste finnas alternativ som passar alla, och att relationsskapande och nära anknytning till vuxna som verkligen bryr sig, är det som barn och unga verkligen behöver men får alltför lite av i den skola vi har nu.

Teo är, som alla människor, en helt unik individ. Men han är inte speciell. Han har bara fått det han behövde: att bli accepterad för den han är och för hur han behöver få lära för att det ska fungera, frihet, nära anknytning och villkorslös kärlek. Det är något jag önskar alla barn.

Det innebär inte att alla måste välja det fria lärandets väg. Det betyder bara att det måste finnas väldigt många fler vägar som låter varje barn utvecklas på det sätt som fungerar bäst för var och en.

PS. Om du vill höra mer om transitionen från skolskadad till hel igen, har jag delat med mig mer av det vid två tillfällen i podden Fria Barn: avsnitt 3 Livet för föräldrar till hemmasittare och avsnitt 6 Konsten att avskola sig.)

PS 2. Om du har ett skolskadat barn och vill hjälpa hen till läkning, är du varmt välkommen till min kurs Från skolskadad till hel igen. Platsantalet är begränsat, och du anmäler dig här.