Förra veckan pratade jag med en mamma vars skolskadade barn har “fastnat i skärmarna.” Hon var, som många vuxna, bekymrad över att barn tillbringar så mycket tid online.

Jag förstår det. Många av oss när ju drömmen om barn som är aktiva, vistas ute i alla väder och hittar på kreativa äventyr.

För den här mamman kändes det som att barnet helt hade tappat sitt initiativ – förutom när det gällde skärmarna. Hon var orolig för att han blivit beroende.

Genom mitt mångåriga arbete med familjer har jag vid det här laget en ganska god insikt i varför många skolskadade barn dras till och stannar i den digitala världen längre än vi vuxna önskar.

Först måste vi förstå vad det är skolskadade barn behöver

I skolan berövas barn på initiativtagande, självbestämmande och inflytande över sin egen vardag. De får sällan följa sin egen motivation eller sätta sina egna mål.

Det leder till att många bär på en mängd omötta behov som behöver hanteras på något sätt.

Här är exempel på behov som ofta inte blir mötta i skolan