Händer det ibland att du och din samförälder hamnar på olika sidor i tolkningen av det ert barn går igenom?

Det kan vara fruktansvärt jobbigt.

Ofta är en bidragande anledning att man som förälder inte vet tillräckligt om skolskador och helt enkelt inte förstår vad det är som händer.

Då blir stressen som uppstår extra svårhanterlig.

Att se sitt barn må dåligt är hemskt, och att inte veta varför eller hur man kan hjälpa gör allt värre.

Det är som bäddat för konflikter mellan föräldrarna.

När okunskap leder till oenighet

Ena förälder kanske tycker att barnet överdriver och anser att hen bara behöver “bita ihop och skärpa till sig” och gå till skolan, medan den andra föräldern ser barnets beteende som en signal på något djupare – något som kräver förståelse och stöd.

Det är frustrerande för föräldrarna som inte når varann.

Och det är särskilt svårt för barnet som tvingas navigera mellan olika värderingar och attityder.

Om det här är något du kämpar med, vill du kanske veta vad folk gör som funkar?

Vägar framåt

För en tid sedan, hjälpte jag ett föräldrapar att förbereda sig inför ett möte med ena barnets arbetslag.

Föräldrarna fick en delad bild av vad deras barn reagerade på, och en bättre förståelse för varför de själva krockade med lärarna på skolan.

Vi arbetade fram en kommunikationsstrategi för att kunna bemöta lärarna på ett mer empatiskt sätt.

Dagen då mötet kom, stod föräldrarna helt enade. De använde sina olika styrkor medvetet både för att bemöta skolpersonalen och för att stötta varandra.

Trots att flertalet utmaningar uppstod under mötets gång, lyckades de inte bara hålla balansen. De kunde dessutom kommunicera vad som var viktigt för dem på ett klart och tydligt sätt.

De gick därifrån trötta men nöjda. Budskapet de ville förmedla hade gått fram!

Något att fundera kring som föräldrar

• Reagerar ni olika på ert barns skolskav?
• Hur hanterar ni er själva i den stressen?
• Hur kan ni stötta varandra?
• Vad behöver ni för att kunna samarbeta kring barnets behov?